VG
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Familjen
När micke och jag firade tio år trodde jag att han skulle fria till mig. Ni vet en sån där romantisk stund då han tar fram en ring och säger nåt vackert. Kanske på nåt speciellt ställe.
Vi åkte till stugan och skulle sova över där, barnen var givetvis med . När barnen hade somnat plockade han fram lite gott att äta och dricka, så jag var säker. Det är nu det händer. Nu kommer han fria. Det pirrade i hela magen när han frågade om vi skulle gå ut på trappen en stund. MEN. Han ville bara svalka sig lite.
Jag gick och funderade några dagar. Jag kan ju inte sura för att han inte friar? Eller? Nej, jag får väl göra det själv. Herre, det är ju 2000-talet tänkte jag. Jag köpte ringar. Fixade barnvakt. Bokade hotell i Göteborg. Bokade bord på ”vår restaurang”. Packade.
Micke kom som vanligt hem från jobbet. Jag sa att han skulle gå in och säga hej då till barnen, för vi skulle ut och åka en sväng. Men jag är inge bra på att ”hålla mig”, så innan vi var i Degerfors visste han att vi var på väg till Götet. Väl framme på hotellrummet drack vi vin och åt lite gott. Tog en dusch, gick ut och åt. Det var på restaurangen jag hade planerat att fria. Han babblade på om vad som hänt på jobbet, men jag var så nervös att jag skakade. Hade handsvett. Jösses, tänk om han säger nej? Jag avbröt honom och tog hans hand, i min hand låg ringen.. ”Vill du gifta dig med mig?”
Den minen önska jag att jag fick på bild..
Först planerade vi ett bröllop på hemmaplan. Men inte i kyrkan, utan vid en strand. Men ju längre vi planerade ju mer ångest fick jag. Jag ville ju inte stå i centrum. Så när Micke pratade om att gifta sig utomlands började jag googla. Efter att ha tittat på en bild.. där ett par satt på en trä-gunga, på en öde ö, sa jag till Micke att DÄR kan jag tänka mig att gifta mig. Sagt och gjort. Ändrade planer blev det minst sagt.
Bu Bu Island hette ön. En liten ö där det inte bodde några människor. Det fanns några bungalows, men ingen el efter kl 22. Nej, det var inget alternativ att sova kvar, utan vi åkte dit över dagen bara. Jag, Micke, barnen och min mamma var med. Helt perfekt med facit i hand. En trubadur sjöng ”kärleken förde oss samman” och ”tycker om när du tar på mig”. De låtarna kom vi på i båten påvägen dit.. haha. Ja inte helt planerat mao. Men obeskrivligt vackert var det. Barnen sprang runt bland ödlorna och plockade kokosnötter. Där på stranden, barfota, blev vi alltså man och fru. Fotograferades på den där trä-gungan. Den dagen glömmer jag aldrig.
Kategori: Familjen
När jag för första gången vid 23 års ålder blev mamma ändrades hela livet. Att denna lilla varlese kan ändra ens liv nåt så fantastisk är häftigt. Den kärleken jag känner till mina barn är så stark att jag skulle, utan att blinka, göra mig olycklig på den människa som skulle på nåt sätt vara dum mot dom. På riktigt. Jag skulle inte tveka.
Varje gång nån av barnen fyller år, blir jag lika förvånad att tiden gått så fort. Men tiden går ju fort när man har roligt sägs det! I år fyller Jonathan nio. NIO? Det är inte klokt. Inte ens förra året önskade han sig leksaker, utan fiskegrejer och pengar. Nu är tiden förbi med att köpa traktorer och tågbanor. Men en av fördelarna är att det inte är lika stökigt på rummet. Alltid nåt. En annan sak jag märkt med att han blivit stor är att man nästan inte ser röken av honom. När han inte är i skolan är han har alltid kompisar, hemma eller så är hon hos dom. Han kommer inte och kryper upp i knät och gosar för förr. Nu får jag tjata till mig lite mys. Jonathan är en lugn kille, han gör inte mycket väsen av sig. I skolan berömmer fröken honom så mycket att jag blir stoltare än.. ja säg. Det finns inte ord. Jag är en lycklig mamma.
Thilde fyller sju i år. Sju? Det är inte heller klokt. Min lilla tjej. Hon ska börja ”ettan” och är så redo så redo. Jisses va man kan längta. Hemma kan vi ryka ihop en del, vi har humör så det sjunger om det båda två. Det gäller som mamma att bara ha LITE mer tålamod än henne, så brukar det lösa sig. Men alltid när vi varit osams ser vi till att bli sams och säga förlåt och kramas. Mycket. Det är vi duktiga på. Thilde har inte blivit såå stor än, utan är fortfarande tjejen som kryper upp i knät och vill gosa. Jag älskart och njuter av varje sekund hon vill det. Innan Thilde började sexårs verksamheten var micke och jag lite ”oroliga” för att hon är så sjukt envis och bestämd. Hur skulle det gå i skolan med kompisar och allt? Hon är så lugn och go kompis, så alla tycker det är behagligt att leka med henne, sa fröken på utvecklingssamtalet. Skönt. Det ordnade sig det också. Och lika stolt blir jag den här gången. Sen tycker jag det är underbart gulligt när det ligger kärleksbrev i väskan när hon kommer hem. Hon är en uppvaktad dam. Just nu uppskattar hon inte det, tvärtom. Hon blir galen när nån försöker pussa på henne i skolan, äckligt brukar hon säga. Vänta du bara säger jag.
Kategori: Familjen
När jag för andra gången blev mamma var jag 25. Denna gång var jag stor, men inte lika som sist. Men eftersom storebror hade oväntat varit så stor gjordes ett tillväxtultraljud under graviditeten. De sa att det var en liten bebis i magen, som var 14% under normalt. Va? Ska jag få en LITEN bebis?? Då började jag hoppas att det var en tjej. Jaa det är klart att jag också sa att ”huvudsaken det är en frisk bebis”.. Men nu ville jag faktiskt ha en tjej. Tiden gick och gick. Tillslut fick jag en tid för igångsättning. Jag hade inga förvärkar eller nåt som fick mig att tro att det skulle starta av sig självt. Men rätt va det va, kvällen innan vi skulle sättas igång, gick vattnet. Shit, sånt händer ju bara på film? Fyra timmar senare är hon född. Jag fick min lilla tjej, tänkte jag när hon låg där på magen! Men när vi vägde henne va hon inte så liten, 4280g, men söt som socker. Och åter igen blev jag kär.
Nu har hon börjat skolan. Thilde är en söt tjej som har humör som få. Taskiga gener, brukar Micke säga. Jag har ju mitt humör kvar, så det måste komma från hans sida. Varje dag gör hon nåt tokigt som man skrattar åt, varje dag berättar hon i detalj vad som hänt i skolan eller vad nån kompis sagt. Jag är lika stolt över min tös och tycker det är fantastiskt att få vara hennes mamma.
Kategori: Familjen
Dagen innan beräknad födsel kom han äntligen. Efter mååånga kämpiga timmars förlossningsarbete. 36 timmar på förlossningen närmare bestämt. Ja det va tufft, men det var det värt!! Tänk att denna lilla varelse var MIN son!! Ja, lilla och lilla.. Han vägde 4890g. Jag älskade min Jonathan redan från första stund. Alla som har fått barn vet känslan, den går nämligen inte att beskriva. Men kärlek är det.
Nu är han en ännu större kille, inte en liten varelse längre, utan en lång fin kille. Som går i skolan. Varje dag berättar han nåt intressant. Varje dag får han mig att le och vara stolt över honom. Jag har tur som fått just Jonathan.