livet_i_en_liten_stad

När jag för första gången vid 23 års ålder blev mamma ändrades hela livet. Att denna lilla varlese kan ändra ens liv nåt så fantastisk är häftigt. Den kärleken jag känner till mina barn är så stark att jag skulle, utan att blinka, göra mig olycklig på den människa som skulle på nåt sätt vara dum mot dom. På riktigt. Jag skulle inte tveka. 

Varje gång nån av barnen fyller år, blir jag lika förvånad att tiden gått så fort. Men tiden går ju fort när man har roligt sägs det!  I år fyller Jonathan nio. NIO? Det är inte klokt. Inte ens förra året önskade han sig leksaker, utan fiskegrejer och pengar. Nu är tiden förbi med att köpa traktorer och tågbanor. Men en av fördelarna är att det inte är lika stökigt på rummet. Alltid nåt. En annan sak jag märkt med att han blivit stor är att man nästan inte ser röken av honom. När han inte är i skolan är han har alltid kompisar, hemma eller så är hon hos dom. Han kommer inte och kryper upp i knät och gosar för förr. Nu får jag tjata till mig lite mys. Jonathan är en lugn kille, han gör inte mycket väsen av sig. I skolan berömmer fröken honom så mycket att jag blir stoltare än.. ja säg. Det finns inte ord. Jag är en lycklig mamma.

Thilde fyller sju i år. Sju? Det är inte heller klokt. Min lilla tjej. Hon ska börja ”ettan” och är så redo så redo. Jisses va man kan längta. Hemma kan vi ryka ihop en del, vi har humör så det sjunger om det båda två. Det gäller som mamma att bara ha LITE mer tålamod än henne, så brukar det lösa sig. Men alltid när vi varit osams ser vi till att bli sams och säga förlåt och kramas. Mycket. Det är vi duktiga på. Thilde har inte blivit såå stor än, utan är fortfarande tjejen som kryper upp i knät och vill gosa. Jag älskart och njuter av varje sekund hon vill det. Innan Thilde började sexårs verksamheten var micke och jag lite ”oroliga” för att hon är så sjukt envis och bestämd. Hur skulle det gå i skolan med kompisar och allt? Hon är så lugn och go kompis, så alla tycker det är behagligt att leka med henne, sa fröken på utvecklingssamtalet. Skönt. Det ordnade sig det också. Och lika stolt blir jag den här gången. Sen tycker jag det är underbart gulligt när det ligger kärleksbrev i väskan när hon kommer hem. Hon är en uppvaktad dam. Just nu uppskattar hon inte det, tvärtom. Hon blir galen när nån försöker pussa på henne i skolan, äckligt brukar hon säga. Vänta du bara säger jag.

När jag för andra gången blev mamma var jag 25. Denna gång var jag stor, men inte lika som sist. Men eftersom storebror hade oväntat varit så stor gjordes ett tillväxtultraljud under graviditeten. De sa att det var en liten bebis i magen, som var 14% under normalt. Va? Ska jag få en LITEN bebis?? Då började jag hoppas att det var en tjej. Jaa det är klart att jag också sa att ”huvudsaken det är en frisk bebis”.. Men nu ville jag faktiskt ha en tjej. Tiden gick och gick. Tillslut fick jag en tid för igångsättning. Jag hade inga förvärkar eller nåt som fick mig att tro att det skulle starta av sig självt. Men rätt va det va, kvällen innan vi skulle sättas igång, gick vattnet. Shit, sånt händer ju bara på film? Fyra timmar senare är hon född. Jag fick min lilla tjej, tänkte jag när hon låg där på magen! Men när vi vägde henne va hon inte så liten, 4280g, men söt som socker. Och åter igen blev jag kär.

Nu har hon börjat skolan. Thilde är en söt tjej som har humör som få. Taskiga gener, brukar Micke säga. Jag har ju mitt humör kvar, så det måste komma från hans sida. Varje dag gör hon nåt tokigt som man skrattar åt, varje dag berättar hon i detalj vad som hänt i skolan eller vad nån kompis sagt. Jag är lika stolt över min tös och tycker det är fantastiskt att få vara hennes mamma.

Dagen innan beräknad födsel kom han äntligen. Efter mååånga kämpiga timmars förlossningsarbete. 36 timmar på förlossningen närmare bestämt. Ja det va tufft, men det var det värt!! Tänk att denna lilla varelse var MIN son!! Ja, lilla och lilla.. Han vägde 4890g. Jag älskade min Jonathan redan från första stund. Alla som har fått barn vet känslan, den går nämligen inte att beskriva. Men kärlek är det.

Nu är han en ännu större kille, inte en liten varelse längre, utan en lång fin kille. Som går i skolan.  Varje dag berättar han nåt intressant. Varje dag får han mig att le och vara stolt över honom. Jag har tur som fått just Jonathan.